Giro della Sicilia #ckhymerfikatours

Giro della Sicilia #ckhymerfikatours

Fyra hymeriter och en nocoutare åkte till Sicilien för att cykla Giro della Sicilia. Tillbaks kom fem hymeriter. I detta bildreportage kan du följa oss på de fem etapper långa loppet etapp för etapp.

Loppet som i år avgjordes över fem etapper på totalt ca 500 km och 10 000 höjdmeter har som slogan ”ett hav av berg”. Varje etapp startade med den här utsikten varje morgon och ganska snart förstod vi var loppets slogan kom från.
Torgil fick en cykelkompis redan på väg till start första morgonen. Om vår granne
fullföljde loppet eller inte låter vi vara osagt.
Varje etapp hade en till två delsträckor med tidtagningar. Etapp 1 startade tidtagningen redan efter någon kilometer med en backe på 8 km och 600 höjdmeter (7.5%), dvs något kortare men snäppet brantare än Sa Calobra. Målet är det underbart vackra samhället Pollina, som ligger på toppen av en kulle.
Torgil går i mål på första tidtagingen. Något för pigg som synes, men det blev det bättring på under kommande tidtagningar.
Efter tidtagningen bar det utför igen och vi bjöds på fantastiska vyer.
En stor fördel med upplägget är att man kan hålla ihop och gemensamt njuta av vyerna under stora delar av loppet trots att man har olika kapacitet.
Janne A på väg mot mål på den andra tidtagningsbacken, en åkbacke på 7.5 km och 4.9%.
Lagfoto från toppen av tidtagningsbacke två.
På vägen hem passade Michael på att ge Maria lite kurser i utförsåkning. Hon gjorde fina framsteg under veckan.
När det är dags för riktigt tuff etapper så tar Torgil av tradition på sig Sufferfest-tröjan, så inför etapp två var den ett självklart val. Etappen är på 164 km, vilket kan låta som en helt normal distans tills man kompletterar med höjdmetrarna – 3816 stycken sådana. Det är bara en tidtagning, men den är å andra sidan 17 km lång och 5.9% med målgång där vägen tar slut på Etna.
Direkt när vi kom till Sicilien fick vi veta att ”på Sicilien äter man”. Och mycket riktigt, under varje etapp var det ett flertal fikastopp och inte vilka fikastopp som helst. Det bjöds på fanstastiska kakor, härligt färska jordgubbar, ostar, osv från det lokala köket.
Det är lätt att vara pigg i början av etappen.
När Etna visar upp sig för första gången under etappen så är det en mäktig syn. Det är alltså där vi ska upp? Häftigt!
Men självklart hinner vi med fler fikastopp och beundrande av vyer innan det är dags för klättringen.
Vi sätter oss på cyklarna igen och cyklar vidare med denna fantastiska vy innan vi kommer in i tidtagningsbacken.
Medan Torgil har Sufferfest-tröja på sig när det är dags för monster-etapper har jag av tradition El Chapulín Colorado. Chapulin är en mexikansk antihjälte, som kom fram som ett svar på alla amerikanska superhjältar. Han har ett gott hjärta och försöker alltid sitt bästa, men inte alltid med den största lyckan. Jag hade inte kunnat ha en mer lämplig tröja upp för Etna. Hjärtat bankade, kroppen ville, men cykeln stod i princip stillla. Framförallt när den sista 500 meter långa knäppan på 12% smällde till som avslutning på ett 2.2 km långt parti på 9%. Brutalt var ordet.
Maria var helt slut redan ett par mil före backen så hur hon tog sig upp för den och framförallt slutknäppan är helt oförståeligt om man inte vet vilket pannben hon har!
Efter etappen blev det en välbehövlig vilodag med cykelvård, grill och pingis.
Janne A
med assistans av Michael (som lyckades gömma sig när jag hade kameran framme) stod för en fantastisk insats vid grillen.
Etapp 3 var betydligt beskedligare och designad för oss Hymeriter, 116 km och 1430 höjdmeter med tidtagning på en tempoetapp med individuell start. Etappen var i princip platt förutom den sista kilometern som bar uppåt. Här är Jan A på väg uppför den avslutande stigningen.
Tidtagningen låg relativt tidigt på etappen, så efter den blev det lite angenäm fikacykling med besök på det medeltida slottet Castello di Caccamo.
På väg hemåt.
Etapp 4 började med veckans sämsta väder. När vi gick upp på morgonen kom det några droppar regn och vid start såg det ut så här. Vi klagar inte.
På väg mot dagens tidtagningsbacke, en backe som annonserats som 12.5 km lång, men var tre kilometer längre (5.3% lutning). Målgången var
förmodligen den häftigaste jag någonsin kommer vara med om.

Mia fightar sig upp för målgången som gick rakt upp för en smal kullerstensgata och rakt in på ett litet torg med hejande publik och -så klart- stånd fyllda med cykelfika.
Ser ni något speciellt på bilden? På toppen av backen hände något speciellt – den för dagen nyblivne hymeriten Janne A hade tagit på sig en Hymer-tröja för första gången. Ser det inte vackert ut?
Nytt fikastopp på vägen hem med serveringspersonal i frack (och tal från borgmästaren).
Under hela loppet följdes vi åt av otaliga fotografer, mekaniker, poliser, ambulanser, m.m. som såg till att vi fick en säker och bekväm resa. Allt som oftast var vägarna avstängda och i vissa byar hade trafiken stängts av helt.
Så här dags hade Torgil börjat ta i desto mer i tidtagningarna, så det var honom väl unt att sätta sig i solen och slappna av efter avslutat dagsverke.
Sista dagens tidtaging var ett bergsklättringstempo med individuell start. Här drar Torgil iväg för sin sista kraftansträngning i en ca 10 km lång åkbacke.
Mia blir intervjuad efter målgång. Tyvärr visade det sig at ljudet var avstängt, men jag som hörde kan säga att hon var lyrisk och sammanfattade eventet som ”amazing”, när hon ombads att beskriva det med ett ord.
Nöjt lag efter målgång. Från vänster till höger: Michael, Mia, Janne B, Torgil, Janne A.
Väl i mål hade vi trippla priser med två tredjepristagare, Michael och Mia, samt ett specialpris för laget att fira, vilket vi så klart gjorde som sig bör i Sicilien – med att äta och njuta av solen.

Om vi rekommederar eventet till andra? Det får ni räkna ut själva.

#hymerstök #ckhymerfikatours #girodellasicilia

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *