Johanna svensk mästarinna!

Hymer kom till start med tre tjejer, Carin Winell, Emelie Hjärtström och Johanna Palmqvist, på årets kortbane-SM, som avgjordes på Arlanda Testtrack 2.  2 Ett fint, Corona-anpassat arrangemang av Uppsala CK!

Damklungan startade på eftermiddagen i 30-gradig värme. Samtliga var, som bilderna visar, uppe och satte färg på loppet genom aktiv körning från start och stod för stor del av farthållingen. I ett aktiv trio var Johanna den mest aktiva och såg till att hålla sig i topp fem i stort sett hela loppet.

Inför de sista varven satte Carin upp farten för att stävja fler attacker från duktiga Julia Borgström och möjliggjorde en attack för Emelie på näst sista varvet. När det var dags för sista gången på målrakan så var klungan åter samlad. Tyvärr går några cyklister omkull precis vid ingången till upploppet, men spurten kommer igång och Johanna kan till sist plocka hem SM-guldet i en tight uppgörelse mot Staffanstorp CKs Tuva Richter. I sitt första SM som lag lyckas Emelie, 10:a, Carin, 5:a, och Johanna, 1:a, inte bara vinna loppet, utan dessutom göra den utan tvekan starkaste laginsatsen.

Sveriges bästa damlag!

Herrar Elit

Lördagen var uppdelad i två semifinaler med 50 deltagare vardera på förmiddagen, följt av en final på kvällen, där de 25 med bäst placering från respektive semifinal fick starta.

Det var tydligt att tävlingen var den första för säsongen för många i klungan, då det vurpades friskt i de båda semifinalerna. Leo Kaftanski tröttnade på klungans nervositet i den andra semifinalen och bestämde sig för att köra ifrån alla istället. Lyckligtvis funkade taktiken och han rullade över mållinjen först av alla!

Förutom Leo kom fem andra Hymeriter vidare till final – Jakob Södergrann, Gabriel Sandør, Rasmus Mikiver, Johan Nystrand, samt jag Henrik Holm.

Väl i finalen gick det stabilare i klungan än tidigare, men det hindrade inte Leo från att försöka fly ändå. Dessvärre var klungan fast besluten om att hämta in honom den här gången, men skam den som ger sig!

Johan låg så gott som aldrig sämre än topp 10 i klungan och gjorde en riktigt stark insats som slutade med en 12:e plats, tätt följd av Gabriel, som tog en imponerande 13:e plats på sin tredje cykeltävling någonsin. Övriga Hymeriter passerade mållinjen i mitten av klungan, fyllda av revanschlust inför Wolfram Grand Prix kommande helg.

Herrar 30

I H30, som startade tillsammans md H35, representerades Hymer av radarparet Pontus Andresén och Sebastian Cano.

Då det regnat kraftigt under natten så var banan superblöt första timmen, vilket gjorde att det var lite nervöst i svängarna och således ett antal vurpor till följd. När det torkat det upp så gick det så väl lite snabbare som tryggare. Pontus och Cano låg bra i stort sett hela racet, dvs främre 5-8st. Efter att två killar från H35 gick loss så föröskte övriga H35or dra ikapp, vilket de ej lyckades med.

Det kändes tidigt att det skulle bli tal om klungspurt, superhets ut på sista varvet där det vurpades ytterligare gånger samt small i folks hjälmar när de körde in i snöpinnarna utmed banan. Som befarat så kastade i stort sett alla loss och gav järnet direkt ut på spurten, på tok för tidigt för de flesta som kroknade. Pontus fick en skaplig resa bakom alla på den breda och fin rakan och kunde gå om merparten sista hundra metrarna och säkra sin andra SM-medlaj på ett par veckor, när han susade in på tredjeplats. Cano kom in strax fter på en fin nionde plats.

Herrar 45

Till H45 kom en rejält taggad Eric Egelstog till start. Han kände sig stark och ville skapa ett hårt race, vilket det blev från start. Han låg mer eller mindre topp-5 hela racet och aldrig längre ner än topp-10 mer än tillfälligt något varv i början.

Ville skapa en mindre utbrytning och det började lite väl tidigt och efter ca 10 varv (av 30) hade han varit med i flera försök och satt oväntat solo en bit före klungan. Han valde att inte gå för fullt i början av sin utbrytning utan hoppades på en bryggning, som tyvärr aldrig kom, istället kom klungan ikapp efter ett tag.

Det fortsatte med attacker hela loppet, men så fort det bildades en mindre grupp så körde Ormsalva in det. Det var tydligt att Ormsalva inte tänkte låta någon gå iväg.

Inför de två sista varven låg Eric bra till på en tredjeplats, men backade tillbaka till 7-8a för att kunna komma bakifrån med 350m kvar. Men Ormsalva som låg i spets orkade hela vägen, vilket gjorde att han inte kunde avancera som önskat i spurten, men slutade ändå på en stark sjätteplats.