När cykelklubben Hymer bildades 1924 så ville grundarna egentligen att klubben skulle heta CK Hemier. Vem var då denna Heimer? Svaret hittar vi i den äldre Eddan som är en isländsk diktsamling som skrevs omkring 1270 och handlar om de nordiska gudarna.
Heimer var en kung som omtalas i sagan om Sigurd Fafnesbane tillsammans med hustrun Brynhild och deras dotter Aslög. Båda föräldrarna dödades och dottern togs då om hand av Hemier. Risken var överhängande att Aslög skulle dödas och Hemier lämnade därför sitt rike och gömde henne i en stor ihålig harpa. Han klädde sig till tiggare för att inte bli igenkänd och tog hand om Aslög på bästa sätt. När hon blev ledsen spelade han på harpan och gav henne guld och dyrbara kläder.
Enligt berättelsen utvecklades hon till en ovanligt vacker och behagfull ung kvinna. Som så många andra i de nordiska gudasagorna gick Heimer ett våldsamt öde till mötes. Sin sista natt mötte han på en gård i Norge. Ägarna såg ett guldstickat tyg sticka fram ur harpan och det räckte för att de skulle mörda Heimer medan han sov. Aslög upptäcktes förstås och blev mycket omtalad för sin stora skönhet. Hon gifte sig sedan lyckligt med den berömda vikingen Ragnar Lodbrok.
Med facit i han kan vi dock se att klubben inte heter CK Heimer utan CK Hymer. När klubben bildades ansökte man hos Riksidrottsförbundet om att heta CK Heimer men efter mycket brevväxlande konstaterades att det att namnet redan var upptaget, varför det blev Hymer istället. Vår letande går då tillbaka till sagornas värld för att se vad Hymer var för filur.
Vi hittar honom i ”Kvädet om Hymer” med 39 verser som berättar om hur Tor tillsammans med Tyr (styvson till Hymer) besöker Hymers hus vid randen av himlavalvet för att låna en jättestor bryggkittel som gudarna skulle ha öl i när havsguden och jätten Ägir skulle ha stort partaj. Hymer bjöd på middag varvid Tor ensamt åt upp två hela oxar.
Eftersom maten höll på att ta slut (ett inte helt ovanligt fenomen bland cyklister) gav sig Hymer och Tor dagen efter ut på en fisketur som blev mycket omtalad. En anledning till detta var att Midgårdsormen som låg slingrad kring jorden nappade på det oxhuvud som Tor använde som bete.
Hymer var en jätte, inte särskilt sympatisk, utan istället farlig. Ögonen hade en så våldsam kraft att de kunde krossa massiva pelare. Hans mor var en hemsk kvinna med 900 huvuden. Namnet Hymer har rent språkligt två betydelser, dels vis dels gaphals. Dessutom anses namnet syfta på stor, stark och ljus. En fri tolkning av namnet Hymer blir därför ”Den store, starke och vise gaphalsen”.
Om vi jämför Hymer med Heimer verkar den senare mycket mera sympatisk: en harpspelande och mycket human kung! Frågan är emellertid om harpspelande och medmänsklighet är de allra största egenskaperna man behöver som en cyklist. Kanske var namnändringen till en osympatisk, stor och grov jätte trots allt inte så dum.
Saxat ur Hymerbladet december 1994, skrivet av Sara Almqvist och Rune Sjödahl.